Fyrtiotvå

Väldigt många bättre dagar senare. Jag. Har. Sån. Jävla. Nattångest. Kan inte andas kan inte sluta tänka kan inte vila hjärtat hjärnan kan inte vila fötterna som skakar eller näsan som andas eller ögonen som tåras av trötthet rastlöshet utmattning kan inte tända lampan och läsa lite kan inte titta på serier tills jag somnar kan inte andas. KAN INTE ANDAS. Näsan igentäppt och lungorna för små rymmer inte den luft mitt jag behöver. Pulsen trög inte alls hög jag har trögångest. Jag tror inte att jag kommer dö men jag önskar lite att jag fick det för jag har så svårt att andas och jag kan inte varva ner och jag kan inte stänga av mig och jag kan inte sätta mig i ett hörn, under ett bord och gråta kan inte lyssna på musik på hög volym utan lurar och med lurar känner jag mig instängd mer instängd inlåst kan inte sätta punkter för då stänger jag in meningarna var och en för sig och dom behöver vara fria jag behöver vara fri, behöver gå ut behöver vara för mig själv andas behöver prata av mig till någon som kan lyssna jag kan inte andas kan inte andas kan inte andas och jag minns så väl vad jag gjorde när jag inte kunde andas vad jag gjorde för att kunna andas och jag önskar att jag kunde precis nu göra precis det min burk min lilla burk som jag tömde för att börja om på noll för 226 dagar sedan mer än ett halvår sedan ganska mycket mer till och med nästan ett helt år men nu kan jag inte andas och hade jag vart hemma hade jag nog gått in i robotläge och brutit mig in och skurit för att äntligen få andas igen.