Tjugo: Någon slags summering

Det har blivit lite dåligt med skrivande här i några dagar. Känns som det var väldigt länge sedan. Anledningen till det är att jag i flera dagar inte orkat någonting alls. På den nivån att jag i måndags gick hem efter en halv dag i skolan, för att jag bara inte kunde förmå mig att ens sitta upp på en stol. Väl hemma somnade jag. I fyra timmar sov jag. För att sedan äta, se på tv och sedan till sist sova igen. Jag sover illa. Drömmer mardrömmar jag inte minns, inte kan sätta fingret på.

Från och med nu har jag iaf lov i några dagar. Hoppas att det ska lösa lite av tröttheten, men jag tvivlar på det. 

Nitton: måndag

Så mycket ilska som står mig upp i halsen. Tänkte försöka verbalisera det men det kommer inte ut, det fastnar bara i bröstkorgen. Jag fryser och halsen gör ont och huvudet gör ont och jag vill inte vill inte vill inte mer vill inte vara här vill bort långt bort långt långt bort från allt från mig själv från alla. Jag står inte ut. Står verkligen inte ut.

Arton: dumheter.

Hade inte skadat på nästan tre dagar. För att jag varit så trött att jag inte haft koll och jag vill vara medveten. Annars vet man inte vad som kan hända. Men det sprack när oron inför kvällens middagsätande med klassen tog över. Så kan det gå. Fast det inte får.

Sjutton: Instabil

Det är spännande, eller kanske snarare väldigt oroväckande och sjukt hur lite som krävs för att jag ska trilla över. Jag var stressad, jag var orolig, jag var ångestig. Jag hade visserligen redan tänkt dumma tankar men det var ändå en bit kvar till att förverkliga dessa. Sedan gick jag på toaletten, som ligger intill tvättstugan. I tvättstugan centrifugerade tvättmaskinen en tvätt. Och det var droppen som fick bägaren att rinna över.

Alltså, jag är orolig och frustrerad och tvättmaskinen centrifugerar. Jag går upp till min trygga hörna, min trygga ask och jag skadar mig. För att tvättmaskinen centrifugerade när jag redan var instabil. Så jävla sjukt och korkat och knäppt. Jag blir så trött. Men jag har inget annat sätt att lugna. Jag försöker, det gör jag verkligen. Men ingenting hjälper.

Sexton: Drömmer panik

Drömde att jag hade ordentlig panik och kämpade arslet av mig för att få bli inlagd och lyckades bli det. Säger något om mitt tillstånd just nu känner jag.

Femton: Kvävs

Fy i helvete vad jag hatar mig själv. Och vad jag inte står ut. Och vad allting är fruktansvärt jävla meningslöst. Och vad jag väldigt, väldigt gärna vill slå sönder mig. Slå sönder allt omkring mig. Bara slåslåslå allt. Tills det blöder och är trasigt. Det är så jävla tungt att andas. Frustrationen kväver mig. Jag hatar allt och jag vill skrika allt vad jag kan. Finns det ingen som kan hjälpa mig..?

Fjorton: Från 0 till 100

Försöker att inte tänka så mycket. Inte helt enkelt. Det är struligt i mitt huvud. Mina relationer till folk är så konstiga. Från 0 till 100 och från 100 till 0 på två sekunder.

Hade en bra kväll idag också. Andra kvällen denna veckan. Helt galet för att vara jag. Vet inte när det hände senast. Typ aldrig tror jag. Men det snurrar till så mycket. Jag har så svårt att greppa att det verkligen är jag som sitter där och när jag kommer hem kan jag inte riktigt förstå om allt jag hunnit under dagen verkligen har hänt. Eller om det bara är på låtsas. Varför det nu skulle vara det vet jag inte. Det är overkligt bara..

Jag ska försöka sova nu. Som man ska. Tänker inte ställa klockan för morgondagen.

Tretton: Äcklas

Upptäckte just en otroligt äckelmagad sida av mig själv. Jag visste ju att jag var äckelmagad, men plötsligt (nja, det hade ju sina anledningar förstås.) var jag väldigt på gränsen till icke acceptabelt illamående och -vilket är den bit som jag förvånas över mest- alldeles konstigt snurrig och svimmig. Och svimmig, ordentligt svimmig, har jag inte varit, någonsin. Spännande.

Tolv: Fira 100

Jag har haft en fin eftermiddag/kväll. Det känns viktigt att nämna det. Bland allting mörkt och tungt och jobbigt. Trotsade min magkänsla och följde med ett gäng klasskamrater först till Hemköp för att inhandla mat och sen hem till en av dom för att tillaga och äta den. Och för att prata och titta på när de drack Sydafrikanskt vin för att fira att det är 100 dagar tills avresa. Stort för att vara mig.

Synd bara att jag hittar fel hos mig själv som jag måste straffa.

Elva: Lunchtankar

Åt luft till frukost. Luft och smör. Luftbröd alltså. Sådant där som bara är vatten, mjöl, jäst och salt. Som fått jäsa tills det nästan bara är luft. Med smör på. I farten åt jag det. På väg till bussen. Sista tuggan springandes för att hinna med den något tidigare bussen som jag egentligen inte hade tänkt hinna med och som jag helst inte åker för att jag inte orkar trängas med halva världen och särskilt inte vid åtta på morgonen.

Det där med att äta luft till frukost har ju sina nackdelar. Särskilt om man tuggar tuggummi. Det blir ett väldigt sug i magen. Ett sug som jag inte vill åtgärda trots att det är djupt och har gravitationen av ett svart hål. Det är lunchdags i skolan och jag sitter med min dator bakom pianot. Som jag brukar göra. På andra sidan hör jag klasskompisar småprata och skrapa bestick mot snart tomma tallrikar. Jag önskar att jag i alla fall orkade titta ut härifrån och vara med en kort stund, men det är för mycket som rör sig i mitt huvud för att jag ska orka. Och jag hatar mig själv för det. Hur svårt kan det vara att vara som alla andra egentligen?

Vi researchar matsvinn för ett tre veckor långt fotoprojekt och det är så mycket information att ta in att min hjärna förvandlas till gröt. Jag lyckas inte att sortera allt som kastas på mig. Ser framför mig i mitt inre en slev som försöker röra runt i sörjan, sortera ut det relevanta och kasta bort det som inte behövs (ironiskt att jag valde en slänga-bort-mat-metafor när det handlar om matsvinn). Försöker få mitt huvud att varva ner nu när den har tid, men det snurrar och snurrar och snurrar så mycket att jag knappt orkar titta.

Tio: Sunt och sånt

Ligger här med en klump i magen och känner mig tjock. Känner mig väldigt tjock. Och fel och misslyckad och tråkig och äcklig och korkad. Och ensam och bortglömd och onödig och ledsen. Och överflödig. Och jag är hungrig men jag tänker att jag måste sluta äta och att jag måste sluta sitta stilla hela tiden för det är ju hälsosamt som fan att skita i att äta och börja träna. Och jag tänker att jag aldrig mer vill kliva ur sängen. Inte förrän allt har ändrats. Men det funkar ju inte heller. Det är så mycket som rör sig här inne i mitt huvud.

Nio: Ångestnatt

Hade inte tänkt ta någon sovmedicin ikväll. Men det verkar bli en fruktansvärd ångestnatt. Så jag tog mina två atarax. Och hoppas att ångesten som gör det svårt att andas och får hela mig att skaka går över och låter mig sova snart så att jag orkar morgondagen. Men det verkar illa.

Åtta: Glider

Fick en smärre hjärtattack när det plötsligt gick alldeles för lätt. Tappar kontrollen och fångar upp den. Andfådd. Och det som skulle lätta gjorde allting tyngre. Gör det alltid lite tyngre efteråt. Det blir alltid lite svårare att se sig själv i spegeln. Så mycket att anmärka på.

Det känns lite som att jag har gett upp. Som att jag inte längre ser meningen i att låta bli, som att jag är nöjd. Fast det gör så jävla ont inuti för att jag vet att jag kommer att få leva med det. Det kommer alltid alltid alltid att finnas där och det ger mig ångest. Sånt som inte kan göras ogjort, som alltid kommer synas har alltid gett mig ångest. Sen jag var liten. Men jag fortsätter. Jag vet inget annat sätt.

Sju: Kinapuffar och depp

Äter kinapuffar som på löpande band. Vara sockerhög så mycket jag kan, försöka att inte falla ner till rakbladslåg. Jag har inga andra lägen, det är bara dom. Det är väldigt sällan jag ligger på något slags lagom mellanmjölks jag-är-rätt-nöjd-med-hur-saker-och-ting-är-läge. Och det där med att vara sockerhög går så fort. Så fort upp och så fort ner.

Den här dagen har gjort ont. Jag kan inte greppa varför. Vissa dagar gör långt ondare än andra bara. Vissa dagar är det jobbigare att finnas. Vissa dagar vill man inte mer. Vissa dagar vill man bara bli liten igen, vill bara gråta ut allt som gör så ont men det går inte. Jag vet inte när jag grät sist. Jag vet att det trycker på, varje dag, ofta flera gånger om dagen, men det kommer inte ut.

Tar en näve kinapuffar till.

Sex: Mardrömmar

Ingen bra början på dagen. Vaknar ur en dröm som mest av allt fylldes av hysterisk gråt, utsatthet och ångest. Känslan av att vara alldeles ensam mot resten av världen. Oförmågan att sluta gråta. Att lugna ner sig. Jag tycker det är spännande att jag inte kan gråta i verkliga världen men att jag inte kunde sluta i drömmen. Vaknar skakig och ångestfylld och börjar dagen dumt.

Det kommer att bli en lång dag. Oändligt lång. Hade velat ligga kvar i sängen. Känner mig lite för känslig för att möta världen. Blås på mig och jag trillar ihop.

Fem: Presenterar Herr Kaosfluga

Dagen lektionskladd/verklighetsflykt:  

Fyra: Ångestdag

Okej, så i natt testade jag den ursprungliga dosen av sovmedicin. Sov natten igenom, vad jag minns. Var inte heller snurrig första halvan av dagen. Så jag antar att det är det jag får köra på ett tag framåt. Generellt är det ju svårt att kliva upp, men det är mest för att det är så kallt och tidigt. Och för att min kropp är så tung. Så väldigt tung.

Men första halvan av dagen gick förvånansvärt bra, sedan föll jag rakt ner i hålet och kunde inte annat än att sitta eller ligga och stirra. Hann inte läsa texten på tvn, förstod inte vad de sa. Ögonen flackade fram och tillbaka och jag kunde inte fokusera, kunde inte hålla dem öppna. Sedan kom frossan och jag låg där och skakade tills filmen vi såg på var slut. Sa till min lärare att jag inte mådde så bra och åkte hem. Åt lite. Några luftmackor med smör. Sen sov jag i två timmar. Nu börjar det närma sig sovmedicindags. Och sertralinet som jag just kom på att jag glömt. Mycket medicin på samma gång nu då. Vill egentligen inte sova, samtidigt som jag inte vill något hellre. Det är i alla fall viktigt att jag får min pysselstund i sängen innan jag somnar. Det är det mysigaste på hela dagen. Den enda tid då jag känner mig någorlunda lugn, även om det snabbt går över, så fort jag släcker lampan faktiskt.

Tre: Helvetesnatt

Mår ganska förjävligt. Rent fysiskt började det redan igår kväll. Tog min medicin (reducerad atarax dock) och somnade kring halv elva. Vaknade vid ett, stressad, illamående. Somnade ändå om rätt enkelt men vaknade igen vid tre. Ännu mer stressad, ännu mer illamående och så fruktansvärt ångestig. Passade på att gå och kissa samt hämta mat. Flera gånger. Somnade inte igen förrän strax efter fyra. Bland slutsatserna finns den att en atarax och en circadin inte är tillräckligt för att hålla mig sövd genom natten och att två atarax gör mig supersnurrig dagen efter. Kalas.

Två: Med eller utan

Jag sov fyra timmar i natt. Det är alldeles för lite. Men jag var ju så upptagen med att måla, jag kan inte bara avsluta mitt i något, det är ju sådant som ligger och skaver, så jag var tvungen att fortsätta. Och det blev mycket stiligt. Trots att jag bara sovit fyra timmar och är jättetrött, så är jag långt vaknare än jag är om jag på kvällen tar min sovmedicin. Jag tänkte att jag skulle experimentera lite kring det. Vilket jag då gjort i helgen. Eller ja, jag sket i att ta min medicin och sov ungefär lika många timmar och mådde mindre snurrigt. Men jag ska testa medicinen igen förstås.

Varför skrev jag det här nu då? Kändes ju lite onödigt. Tror det var mest för att skriva något, för att bloggen såg så väldigt liten, tom och ynklig ut. Det var ledsamt.

Ett: Något nytt

Det gamla blev för snurrigt.

För svårt att ha koll  på. 

Ska också starta en annan blogg, som jag ska använda mer för att dokumentera skolan och sådant jag lär mig och senare vad som händer i Sydafrika. Så nu kan jag låta denna vara precis så meningslös som den är och bara agera tankerelease. Vilket känns bra.