Fyrtiofyra

Jag har ont i lederna och vågar inte somna. Jag vill inte drömma fler mardrömmar nu. I perioder är det mycket sånt. Det här är en sån period. Och jag minns inte vad jag drömmer, men känslan sitter kvar, hela dagarna igenom. Och när det är dags att sova byggs känslan upp och jag vill inte vill inte vill inte sova om jag kommer drömma mardrömmar. Men det finns ju ingen garanti för huruvida det blir eller inte blir en natt av mardrömmar.

Fyrtiotre

Min andning är tung. För tung. Och mitt huvud fullt av frågetecken jag skulle vilja sudda ut. Och just ikväll skulle jag vilja skada, skulle vilka skära, skulle vilja känna alla själsliga klumpar flyta ut med blodet i min kropp. Det är nästan fem månader sen senast nu. Nästan ett halvår. Och det var längesen jag var tvungen att käka lugnande för att sova. Idag tänker jag ta dom tabletterna. För att få ner pulsen och lätta på magklumpen och bröstkorgstrycket. Det är dags nu. Såhär på gränsen.

Fyrtiotvå:

Jag suger och jag hatar mitt liv innerligt.