Fyrtiotre

Min andning är tung. För tung. Och mitt huvud fullt av frågetecken jag skulle vilja sudda ut. Och just ikväll skulle jag vilja skada, skulle vilka skära, skulle vilja känna alla själsliga klumpar flyta ut med blodet i min kropp. Det är nästan fem månader sen senast nu. Nästan ett halvår. Och det var längesen jag var tvungen att käka lugnande för att sova. Idag tänker jag ta dom tabletterna. För att få ner pulsen och lätta på magklumpen och bröstkorgstrycket. Det är dags nu. Såhär på gränsen.