Fyrtiofem

Det blir inte att jag skriver så ofta längre. Jag orkar inte. Har tröttnat igen. Tröttnat på att känna mig misslyckad för det jag skriver. Men istället känner jag mig misslyckad för att jag inte överhuvudtaget skriver. Just nu snurrar allt ha ska mycket. Jag la mig ner och släckte nu, blundade och allting snurrar. Jag är så fruktansvärt trött och seg och ledsen. Surprise. Det är jag ju jämt. Egentligen borde jag sova nu. Det var därför jag la mig ner och släckte. Men rastlösheten springer runt där inne i mig och det föder så mycket. Jag studerade min mage länge. Inspekterade ärr och ville falla tillbaka, ville verkligen falla tillbaka. Såg det framför mig. Kände tillfredsställelsen. Det är en del sånt just nu.