Åt luft till frukost. Luft och smör. Luftbröd alltså. Sådant där som bara är vatten, mjöl, jäst och salt. Som fått jäsa tills det nästan bara är luft. Med smör på. I farten åt jag det. På väg till bussen. Sista tuggan springandes för att hinna med den något tidigare bussen som jag egentligen inte hade tänkt hinna med och som jag helst inte åker för att jag inte orkar trängas med halva världen och särskilt inte vid åtta på morgonen.
Det där med att äta luft till frukost har ju sina nackdelar. Särskilt om man tuggar tuggummi. Det blir ett väldigt sug i magen. Ett sug som jag inte vill åtgärda trots att det är djupt och har gravitationen av ett svart hål. Det är lunchdags i skolan och jag sitter med min dator bakom pianot. Som jag brukar göra. På andra sidan hör jag klasskompisar småprata och skrapa bestick mot snart tomma tallrikar. Jag önskar att jag i alla fall orkade titta ut härifrån och vara med en kort stund, men det är för mycket som rör sig i mitt huvud för att jag ska orka. Och jag hatar mig själv för det. Hur svårt kan det vara att vara som alla andra egentligen?
Vi researchar matsvinn för ett tre veckor långt fotoprojekt och det är så mycket information att ta in att min hjärna förvandlas till gröt. Jag lyckas inte att sortera allt som kastas på mig. Ser framför mig i mitt inre en slev som försöker röra runt i sörjan, sortera ut det relevanta och kasta bort det som inte behövs (ironiskt att jag valde en slänga-bort-mat-metafor när det handlar om matsvinn). Försöker få mitt huvud att varva ner nu när den har tid, men det snurrar och snurrar och snurrar så mycket att jag knappt orkar titta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar