Ingen bra början på dagen. Vaknar ur en dröm som mest av allt fylldes av hysterisk gråt, utsatthet och ångest. Känslan av att vara alldeles ensam mot resten av världen. Oförmågan att sluta gråta. Att lugna ner sig. Jag tycker det är spännande att jag inte kan gråta i verkliga världen men att jag inte kunde sluta i drömmen. Vaknar skakig och ångestfylld och börjar dagen dumt.
Det kommer att bli en lång dag. Oändligt lång. Hade velat ligga kvar i sängen. Känner mig lite för känslig för att möta världen. Blås på mig och jag trillar ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar