Trettioett; har en lowpointdag.

Mitt huvud är sådär tungt som när man har gråtit. Just precis för att jag har det. Men det är många timmar sedan nu, det vill bara inte lägga sig, det vill att jag ska lägga mig och jag funderar på om det kanske är det klokaste. Inte för natten, men jag kanske skulle ta och sova någon timma och hoppas på att vakna mindre igengråten, mindre generellt ledsen och trött. Men jag tvivlar på att det skulle bli resultatet. Jag har för mycket erfarenhet av att tro att lite sömn fixar biffen och känna besvikelsen när man vaknar och inser att man snarare är ännu ledsnare och tröttare och känna hopplösheten äta ett hål i ens insida. Har för mycket erfarenhet av att aldrig mer vilja kliva ur sängen.

I två dagar har jag vaknat genomsvettig efter att ha drömt mardrömmar jag inte längre minns när jag vaknar. Från den inatt minns jag bara att det var stressigt, någon slags tävlingsituation tror jag, och jag minns att den jag brukade kalla pappa var med och jag minns ilskan när jag såg honom, minns hur jag ville slå och sparka och skrika åt honom och få honom att förstå och jag minns att jag insåg att det inte skulle vara någon idé, att ingenting jag säger skulle kunna få honom att förstå. Aldrig någonsin.

Just nu känner jag att det hade varit så väldigt enkelt att plocka fram något vasst så här mitt i all hopplöshet för att skära ett hål att andas genom. Och jag försöker att stänga av den känslan, försöker andas ändå men lyckas inte riktigt. Försöker känna att det är okej att känna så sålänge jag inte gör något av det, sålänge det inte är såpass starkt att jag inte kan vinna. Men hela jag gör ont inuti och hela jag vill hellre göra ont utanpå, det är så mycket lättare att hantera.

Och jag försöker packa, men kan inte packa klart. Sånt där som man behöver fram tills det verkligen är dags att åka. Sådant som tandborste och favoritnallen och pennor och block man alltid använder. Och det jag kan packa men ännu inte har packat orkar jag inte packa. Inte heller orkar jag städa mitt rum som jag borde. Vilket leder mig tillbaka till att jag kanske ska sova en stund. Men jag vill ju inte vakna till ett helvete fler gånger om dagen än jag behöver.